I konventionella avloppsreningsverk, som till exempel i Lidköpings nuvarande reningsverk, renas fosforn bort genom fällning med kemikalier. I Ängens ARV planeras det för att fosforn huvudsakligen ska tas bort genom biologisk rening, vilket minskar användningen av kemikalier.

Så här fungerar biologisk rening:

• I det biologiska reningssteget binds fosforn i form av fosfat i biomassa hos bakterier och avskiljs på så vis från avloppsvattnet. Denna reningsmetod kallas Bio-P. En viss typ av bakterier (bio-P-bakterier) kan ta upp och lagra näringsrikt organiskt material i utbyte mot fosfat i en syrefri miljö.
• När bakterierna sedan förs till en syrerik miljö kan de bryta ner den upplagrade lättillgängliga näringen med hjälp av syre, och ta upp mer fosfat än vad de lämnat ifrån sig. Genom att ta ut det bakterierika slammet, när bakterierna är ”fulla” med fosfat, uppnås biologisk fosforrening.
• Det fosfatrika bioslammet förs till ett överskottslamlager där det återigen skapas en syrefri miljö för att få bakterierna att släppa ifrån sig fosfat till omgivande vatten.

Inledningsvis i projektet planerades det för att en del av fosforn skulle återvinnas genom utvinning av struvit. Slammet skulle då förtjockas och gå tillbaka till processen medan det fosfatrika vattnet skulle föras till en struvitreaktor. Struviten skulle därefter användas som gödningsmedel på åkermark. På detta sätt förväntades cirka 30 procent av inkommande fosfor till reningsverket att avskiljas.

I dagsläget (2025) är antalet anläggningar med struvitfällning internationellt fortsatt lågt och det finns ännu inga anläggningar i Sverige som använder denna metod. I Danmark finns några få anläggningar med varierande resultat och en del driftsproblem. En nackdel med struvitutvinning är att den mängd slam som produceras endast reduceras marginellt i mängd, men har betydligt lägre fosforinnehåll, vilket gör att restslammet blir mindre intressant att använda som gödselmedel.

Ovanstående faktorer bidrar till att beslutet om att utvinna struvit nu omprövas. Det rimmar också väl med projektmålen för Ängens ARV, som fastställdes av Lidköping miljö och tekniks styrelse i augusti 2025, som säger att "Reningsverkets slamhantering ska sträva efter att fosfor återförs till jordbruksmark. Försiktighetsprincipen ska råda och slam ska inte spridas på åkermark. Uppströmsarbete ska alltid bedrivas. Slammet ska rötas för energiåtervinning och klimatneutralitet."

Sammanfattningsvis är alltså just nu både slamhanteringen och fosforutvinningen under omprövning.

Det som däremot är fastställt är att det på Ängens ARV ska byggas en biogasanläggning där utvinning av energi från slammet kommer att ske.

I avloppsvatten från hushåll finns rester av mikroföroreningar som läkemedel, antibiotika och hormoner som människor har konsumerat. Normalt sett finns inte reningsprocesser på reningsverk som reducerar dessa ämnen. De enskilda substanserna i olika kombinationer påverkar ekosystem och djurliv negativt i sjöarna. På Ängens ARV kommer läkemedelsrening att finnas för att ta bort dessa mikroföroreningar.

Inledningsvis i projektet planerades det för en så kallad ozoneringsanläggning. Det är en behandling som kan liknas vid en bassäng utformad likt en slalombana där ozon blandas in i avloppsvattnet i början. Vattnet sicksackar sig sedan fram genom bassängen för att ozonet ska få bra kontakttid med vattnet och hinna reagera med mikroföroreningarna. När ämnena kommer i kontakt med ozonet bryts de ned till mindre molekyler utan samma effekt som huvudsubstansen. Vattnet förs sedan till en MBBR, vilket är en bassäng fylld med biobärare där bakterier växer och konsumerar restprodukterna som skapas vid ozoneringen.

Under de år som gått har erfarenheter vunnits och förutom rening av läkemedel har även rening av evighetskemikalien PFAS hamnat alltmer i fokus. En ozoneringsanläggning renar inte PFAS vilket däremot den teknik gör som vi nu överväger att införa: Rening med granulärt kol kallat GAC-filter. Vi återkommer med besked när beslut är fattat.

Mikroplaster i avloppsvatten kommer främst från tvätt av kläder. De flesta av dagens reningsverk avskiljer största mängden mikroplaster från avloppsvatten med befintlig rening, men den minsta och sista fraktionen är svår att rena bort. Genom att välja skivfilter som efterpoleringssteg kommer även den svåravskilda fraktionen mikroplast vara möjlig att rena i större utsträckning.

Skivfilter består av flera skivor på rad. På dessa skivor sitter ett filtermaterial med en viss porstorlek som förhindrar partiklar och fibrer från att passera tillsammans med avloppsvattnet genom filtret. Materialet som fastnar på filtret spolas bort och avloppsvattnet är rent nog för att släppas till Lidan. Genom att tillsätta fällningskemikalie innan filtret bildar den resterande fosforn i avloppsvattnet flockar som avskiljs ihop med mikroplasterna.

Även här har utveckling skett under de senaste åren. Än mer effektiva filter, så kallade cloth-filter, finns nu på marknaden framför allt i Storbritannien. Dessa filter påminner mycket om skivfiltren men är försedda med en luddig yta som påminner om en ryamatta, vilket ger en större avskiljningsyta och ett bättre resultat. Vi håller nu på att samla information för att se om denna typ av filter ska installeras på Ängens ARV.