Det är vår vision men vad innebär det egentligen? För oss i Lidköping är steget från vision till verklighet inte långt. Vi lever ungefär som vi alltid har gjort, nära vattnet, jorden och varandra. Det nya är nog mest att vi satt ord på hur och vad vi vill vara. Det är inte oviktigt i en tid av snabba samhällsförändringar, globalisering och miljöhot. Lidköping är helt enkelt en kommun där du alltid ska känna dig välkommen oavsett om du turistar, vill driva näringsverksamhet eller slå dig ner här för resten av livet. Det är ett synsätt som inte bara präglar kommunens verksamheter, utan också delas av oss som bor här.

I Lidköping tycker vi om att träffas, diskutera och utbyta tankar. Hur ska man annars förklara att en stad av vår storlek har över 30 kaféer?

Så var det det här med hållbarhet. Snart sagt varje kommun och företag säger sig verka för en långsiktigt hållbar utveckling. Det är fantastiskt att så många drar åt samma håll. Men det är också helt nödvändigt för att kommande generationer ska kunna få ett lika gott liv som vi har idag. I Lidköping värnar vi vår vackra natur, satsar på framtidens energilösningar och utvecklar välfärden för unga och gamla. Bara för att nämna något. Välkommen du med!

År 1446 fick Lidköping sina första kända stadsprivilegier. De utfärdades av landets kung, Kristoffer av Bayern. Privilegierna innebar att kungen visade att staden stod under hans beskydd. Ungefär vid den här tiden började sjöfarten på Vänern att utvecklas och bli en viktig del av stadens ekonomiska liv. Lidköping började tack vare träexporten från skogarna runt Vänern att förvandlas från inlandsstad till sjöstad.

Staden under vasatiden

År 1533 brann Lidköping. Förutom att större delen av staden lades i aska blev den även ett hot mot dess framtid. Dåvarande kungen Gustav Vasa befallde att alla som ville bedriva handel inte skulle få stanna i staden utan istället flytta till "Huffudnaes", den plats där Vänersborg senare anlades. Dock blev det ingen flytt, staden byggdes upp igen och livet fortsatte i handelsplatsen vid Lidans mynning.

Grevetiden och den nya staden "Grev Magni stad"

År 1615 blev Jacob De la Gardie efter sina stora framgångar i ryska kriget greve till Läckö och fick samtidigt rätt att inom grevskapet anlägga en stad. Han använde dock aldrig denna rättighet. År 1651 tilldelades han staden Lidköping "till grevskapets förökande" av drottning Kristina. Genom fjärdepartsräfsen 1655 återgick staden till kronan. Även sonen Magnus Gabriel , som nu var herre till Läckö, fick tillstånd att inom sitt område anlägga en stad.

Greve Magnus ville anlägga denna stad på Lidans västra strand mitt för det gamla Lidköping. Ägarna av marken - Månesköldarna på Ågården - hindrade honom till en början. Först år 1670 kom markbyte till stånd, och härmed inträder ett nytt skede i Lidköpings historia. Sedan den nya staden fått privilegier och planerats, började man år 1672 bebygga den strängt geometriska grundplan greven själv gjort.

De la Gardie uppmuntrade alla som ville bygga i staden. Han skänkte pengar, trä och sten, upplät platser till kålgårdar och utdelade andelar i skogen. Ett lusthus från Traneberg på Kållandsö fraktades på båtar till Lidans mynning och blev rådhus mitt på det väldiga torget. Lidköping kom nu att bestå av två små städer på var sin sida av älven.

Men redan genom reduktionen ändrades detta förhållande. År 1683 lades Lidköping åter som en enhet under kronan. De bägge städerna hade dock ända fram till 1705 var sin borgmästare. Under sitt liv höll greve Magnus en faderlig hand över det gamla Lidköping och sin egen stad. Han inrättade skola och barnhus, restaurerade kyrkan och stödde på många sätt handel, hantverk och andra näringar.

Redan på 1680-talet fanns det i staden - eller städerna - en mängd hantverkare, skomakare, skräddare och snickare, kanngjutare och pistolsmeder, skinnredare och karduansmakare. De var kända för sin yrkesskicklighet och goda skråanda. Magnus Gabriel De la Gardie, på sin tid landets främste mecenat och kulturfrämjare, kom alltså att bli det direkta upphovet till våra dagars Lidköping. Genom hans ingripande fick staden en kraftig stöt framåt, och ännu i vår tid minna namn på gator, torg och hus om Lidköpings store man och hans verk.